Ljudet fungerade inte så bra, men det blev en tyst historia anpassad till hörselskadade och klass 9C.
Vapenvilan
Vapenvilan höll i sig olika länge på olika platser. Det berodde nog på hur hög militär status soldaterna hade just där. Ju högre militär status desto mer ogillande till julvapelvilan - för det mesta. Men den höll sig i alla fall under ett dygn, och på vissa platser ända in på det nya året. Sen kröp soldaterna tillbaka ner i sina skyttegravar och påbörjade kriget igen. Nu är det många som tvekar på detta, tror att det är en legend eller en myt. Men som författaren Sir Arthur Conan Doyle sa: “denna mänskliga episod mitt i all grymhet är helt sann”.
Julen är en viktig högtid för både tyskar och engelsmän och de var båda trötta på kriget. Det ledde ingen vart, man bara sköt och sköt. Man blev själv plågad av den låga levnadsstandarden i skyttegravarna.
Vissa tror att vapenvilan var någon sorts sista exempel på en sorts gentlemannakrig. Man hade moral trots striden. Man styrde kriget med vett och artighetsregler. Redan nästa jul märkte man att denna gentlemansmoralen var försvunnen. Då förhindrande man alla försök till julvapenvilor med bombattacker. Några försökte i alla fall, men alla misslyckades.
Just därför är julvapenvilan någonting alldeles speciellt som antagligen aldrig kommer inträffa igen.
Det var en av de våra, en skotte, som hade med sig bollen. Det var en riktig fotboll, Gud vet var han fått den ifrån. Jag hörde om matcher som spelats med en konservburk, och en gång använde man tydligen ett stycke halm invirat i snören.
Tyskarna såg inte lika farliga ut på nära håll. Vi bjöd dem på puddingar vi fått skickade hemifrån, och de kom med kex och tobak. Jag sa till en av dem att vi gillade julgranarna.
Sen spelade vi en match. Mellan skyttegravarna. Jag kan fortfarande inte tro det. Vi som igår sköt på varandra spelade nu fotboll på samma jord där våra kamraters döda kroppar legat.
Det blev riktigt jämnt.
Några av deras spelare var duktiga, en sachsare sade att han spelat i ett lag som besegrat Celtic.
Tyskarna såg inte lika farliga ut på nära håll. Vi bjöd dem på puddingar vi fått skickade hemifrån, och de kom med kex och tobak. Jag sa till en av dem att vi gillade julgranarna.
Sen spelade vi en match. Mellan skyttegravarna. Jag kan fortfarande inte tro det. Vi som igår sköt på varandra spelade nu fotboll på samma jord där våra kamraters döda kroppar legat.
Det blev riktigt jämnt.
Några av deras spelare var duktiga, en sachsare sade att han spelat i ett lag som besegrat Celtic.
“
| — |
Anonym menig ur Londons 3:e skytteregemente. |
“Kriget har redan skördat 10.000-tals offer. Skyttegravarna i Flandern är fyllda med lera och dy. På båda sidor finns utmattade, våta och frusna soldater som kryper ihop undan fiendens eld. Mellan taggtrådshindren i Ingenmansland ruttnar stupade kamraters kroppar.
Då stiger tonerna av en sång ur en av skyttegravarna. Ett tyskt kompani sjunger Stilla natt. Sången sprider sig längs frontlinjen och blir startpunkten för en av krigshistoriens mest märkliga händelser. Julgranar med tända ljus lyser plötsligt upp nattmörkret längs kilometerlånga sträckor. Soldater på båda sidor reser sig ur leran.
Obeväpnade klättrar de upp i Ingenmansland, byter julgåvor, cigaretter och konserver med varandra. Medan de högre befälen hjälplöst tvingas se på och generalerna protesterar, utvecklas vänskapen mellan de meniga soldaterna.
De begraver sina döda kamrater, jagar kaniner, sjunger julsånger och till och med spelar fotboll. Det är verkligen en underbar natt.”
“
| — | Utdrag från boken Stilla natt : när vapnen tystnade julen 1914, Stanley Weintraub |
For a young man who had a long and worthwile future awaiting him, it was not easy to expect death almost daily. However, after a while I got used to the idea of dying young. Strangely, it had a sort of soothing effect and prevented me from worrying too much. Because of this I gradually lost the terrible fear of being wounded or killed.
“
| — | Den tyska soldaten Reinhold Spengler om livet i skyttegravarna |
Vapen och krigsteknik
En anledning till att första världskriget blev ett skyttegravskrig var att man hade lyckats uppfinna nya, väldigt bra vapen - men inte några bra sätt att ta sig fram och använda dem på. Därför hamnade man bakom varsin vall och använde sina stora vapen utan att göra någon direkt attack. Här är några olika vapen man började använda sig av i första världskriget:
Kulsprutan uppfanns först vid första världskriget. Men den var stor och otymplig, så man placerade den vid vallen i skyttegraven och försökte bara skjuta ner soldaterna på andra sidan - det var den bra på - men det förde ju inte direkt kriget framåt. Det fanns minst en kulspruta på vad tvåhundrade meter i skyttegravarna och det sägs att 40% av alla soldater dödades av kulsprutor under första världskriget.
Ubåtar började användas under första världskriget. Eftersom man inte direkt kom någonstans med skyttegravkriget började man kriga i vattnet istället - med ubåtar och fartyg. Det var först och främst britterna som använde sig av ubåtar. De stoppade skepp som var på väg till tyskland (t.ex. svenska skepp) så tyskarna inte fick mat, ammuntion etc. Då började tyskland också använda ubåtar och sänkte de engelska skeppen istället. Det var också en av anledningarna till att USA gick med i kriget, för tyskarna hade sänkt många av deras skepp som var påväg till England.
Jaktflygplan utvecklandes också under första världskriget. Man monterade kulsprutor på flygplanen men de hade inte så jättestor inverkan på kriget i allmänhet.
För att kunna färdas med de nya, tunga vapen man uppfunnit fick man vara kreativ. Man använde Zeppelinare en del, men de var väldigt lätta att förstöra och inte särskilt lätta att smyga med.
Man utvecklade även stridsvagnar för att kunna ta sig över ingenmansland, igenom de andras barrikader, så man kunde beskjuta dem från deras egen sida utan att dö själva. Men de var väldigt klumpiga och tekniskt odugliga. Efter första världskriget utvecklades stridsvagnar mycket och de används än idag.
Man kan säga att själva striderna med vapen var ganska onödig, man kom fram till att ingenting gjorde någon skillnad och försökte därför skrämma varandra med att uppfinna nya och bättre grejer istället. Man blev fast på varsin sida av skyttegraven oavsett vad man lyckats uppfinna.
